en småtrött förskolfröken

Stina är på jobbresa i Italien i en vecka. Glidare.

Jag och Stina har ju en del rutin på att vara ifrån varandra. Tydligen vänjer man sig snabbt av med det.

Så länge det är helg märker man inte så mycket av det, man äter sin pizza och tittar på champions leauge handboll och leauge one playoff. Ensamheten blir mer påtaglig när man kommer hem efter en slitsam arbetsdag och ingen är hemma.

Eller ännu värre, på måndag, då jag i vanlig ordning kommer att sitta hemma och jobba (för många timmar mot vad jag får betalt för) och är sjukt uttråkad framåt femtiden på eftermiddagen. Då behöver jag en småtrött förskolfröken som kommer hem och påminner mig om att livet är så mycket mer än jobb, jobb och åter jobb.