Själva bärandet har jag inget problem med. Visst kroppen värker i flera dagar efteråt, men det är väldigt lätt att se hur mycket som är gjort och hur mycket som är kvar att bära. Det är det ändlösa ner/upp-packandet som är så fruktansvärt tråkigt. Bristen på överblick är direkt motivationsdödande för mig.
Hade det varit upp till mig hade vi fortfarande behövt klättra över ett berg av kartonger för att komma fram till toaletten.
Nu är det ju sällan så att det är upp till mig. Stina far runt i lägenheten och plockar hej vilt och pratar om att både måla om möbler och väggar. Jag har ärligt talat svårt att hänga med i svängarna.
Jag frågade henne lite försiktigt igår när allt det här var färdigt. "Aldrig" svarade hon.
Stina är arbetsledare i det här flyttprojektet. Jag är hantlangaren som sätter sig och sover en halvtimme på toaletten när det är som mest att göra. En rollfördelnings om åtminstone jag är nöjd med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar