Simon & Thomas

Stina var som jag i ett tidigare inlägg berättat och kollade på lägenheter i veckan.

Jag kan bara föreställa mig det chocktillstånd som måste ha infunnit sig ungefär direkt efter att hon hade klivit över tröskeln till den första lägenheten. När jag pratade med henne efteråt så sa hon att hon hade lite svårt att tänka bort alla fula saker och möbler. Jag vet att Stina har ett extremt ordningssinne och kan hänga upp sig på inredningsdetaljer så det tog jag med ro. När hon visade mig bilderna som hon hade tagit på lägenheten gick det dock upp för mig att det troligen är det stökigaste och sämst inredda hem jag någonsin skådat.

En spartanskt övermöblerad furumardröm sammanfattar det hela rätt väl. Ni vet de där lirarna som trängs på secondhand för att få köpa de billigaste möbler som stället kan uppbringa, det är här de bor. De hade valt att inte ha några gardiner, tavlor eller ens lampskärmar samtidigt som de fyllde varenda kvadratcentimeter golv i vardagsrummet med möbler och placerat en fåtölj något oortodoxt i köket. Fanns det något genomgående tema på inredningen så var det fulfuru (för att låna Simons uttryck i Sveriges fulaste hem) med bokhyllor av typen lagerförvaring som bärande element.

När smärtan i ögonen lagt sig och vi hade skrattat färdigt åt kalsongerna som lämnats på den obäddade sängen, tyckte vi oss se att det inte var lägenheten i sig som det var fel på. Igår kom jag överrens med hyresvärden om att vi ska skriva på kontraktet nästa lördag. Känns som en casting för Sveriges fulaste hem. Frågan är vem av mig och Stina som är Simon och vem är Thomas? Instinktivt känner jag mig mer som Simon.