superkrafter

Finhöst har blivit trött fulhöst på en vecka.

Förkylningarna går som stafettpinnar på campus. För egen del är det inte så underligt att jag blir tokförkyld två dagar efter att jag umgåtts med dagisfröken Stina. Smärta i halsen har lett till att jag sovit halvtaskigt hela veckan och natten till lördag var inget undantag. Den var snarare ett extremfall där jag inte sov många timmar i sträck innan timslånga hostattacker rubbade min sömn.

Igår morse ville jag verkligen inte gå upp till föreläsningen i extrakursen som jag läser. Inget jävla snooze, halvt omedvetet stängde jag av telefonen istället, vände mig på sidan och somnade om igen.

Tjugofem minuter innan föreläsningen började vaknade jag igen. Det är inte ofta jag försover mig, men när jag gör det får jag superkrafter som innebär att jag hinner göra en hel morgons rutiner på 10 minuter. Normalt passerar jag inte stadiet grottmänniska förrän jag har fått sitta och gnugga ögon och dricka kaffe i 30 minuter, men jävlar vad effektiv och strukturerad jag kan vara ibland. När jag joggade in på olympen fem minuter innan lektionsstart var det bara ett fåtal andra studenter som hunnit dit före mig. Jag vet dock inte om det säger någonting om mina superkrafter eller om studenter som ett förslappat folk i allmänhet.