det svänger om Bajen

Önskar att jag kunde säga att förlusten mot Norrköping igår va oförtjänt. Men det vore att fara med osanning. Peking spelade riktigt bra kortpassingsspel, faktiskt ett sånt spel bajen spelade när de var som bäst för några år sedan. Det är lika bra att ställa in sig på ytterligare hundår i superettan. Frågan är om spelare som egentligen är för bra för superettan kan motiveras att stanna kvar då? annars ser det mörkt ut.

Spelarna är så förbannat ängsliga med bollen, speciellt backlinjen där bollen behandlas som en spetälsk. Långbollar varvas med felpassningar som gör det enkelt för motståndarna att försvara sig. Innermittfältet med en av superettans bästa passningsspelare i Dahl har förbannat svårt att komma med i spelet. Dahl kanske måste komma ner och hämta bollen från backlinjen oftare?

"Nickrensningar" från backlinjen hamnar i 99% av fallen i ytan mellan den egna backlinjen och det egna mittfältet, där det lämpligt nog alltid står minst en ensam motståndare som kan etablera tryck på bajens planhalva. Jag kanske har för stora krav, men jag tycker att en heltidsavlönad fotbollsspelare faktiskt ska ha en tanke med sitt agerande och sina val på plan. Tänker man inte alls på utfallet av nästkommande situation när man nickar bollen rakt ut mitt i banan i ingenmansland? Ibland kanske det är det enda alternativet för att avvärja en akut situation, men många gånger har spelarna både varit oattackerade och haft spelbara alternativ.

Efter Ängelholm var jag inte nådig i mina omdömen om David Johansson. David har dock spelat upp sig efter den matchen och varit riktigt bra på det han har sin verkliga talang inom dvs kämpande upp och ner på sin kant. Han hade fått för mycket ansvar i uppspelsfasen i förhållande till sin förmåga, vilket resulterade i otaliga felpassningar och indianare mitt ut i banan.

Den enklare spelande David Johansson (dvs. han lyfter iväg bollen när han blir stressad alternativ spelar den i sidled till mittbacken) gör inte i närheten av lika mycket misstag i det defensiva arbetet. Märkligt hur en sak kan påverka en annan. Med självförtroendet har även löpningarna in på offensiv planhalva kommit. Även om det inte är kirurgprecision i inläggen får motståndarna ytterligare en spelare att hålla reda på, vilket mot Peking resulterade i en straff för bajen.

Gör man som bajen två mål i en match så ska man åtminstone få med sig en poäng. Även om aftonbladet mer än gärna hackar på Rami och kallar tredjemålet för en målvaktstavla har jag svårt att se att så värst många målvakter i Sverige skulle ha tagit den bollen. Tiotalet minuter tidigare rädde pekingkepsen ett liknande kirurginlägg från vår vän David Johansson, något som kommentatorerna kallade för en jätteräddning. Den bollen gick betydligt närmare mitten av målet. Det är inte heller oviktigt att notera positionerna varifrån inläggen slås. Rami tvingas stå längre ut och har längre sträcka att förflytta sig mot bortre stolpen. Då tycker jag att det är värre att som Monteiro gå bort sig som en junior vid 1-0 målet, dessutom var det fantastiskt dålig markering inne i boxen i samband med det målet.