att hitta hem igen

Förmiddagen idag har jag spenderat med att surfa runt på olika hemsidor med fysologi/träningsredskap/kosthållning som huvudtema. När jag läste idrotten i skolan var jag ganska trött på humanbiologin/träningsläran och på vad jag uppfattade som godtycklighet och uppgifter som motsade sig själva. Nu när jag har fått lite distans till det hela och själv börjat ta ett större ansvar för min egen träning (lagidrottare är ofta fantastiskt dåliga på ansvarsbiten) har ämnet börjat intressera mig igen. Jag har köpt en bok som behandlar pulsträning och helt plötsligt sätts mina gamla kunskaper i ett sammanhang och får en helt ny betydelse.

All "fakta" som man bombarderas med är fortfarande motstridig och det finns alltid forskningsrön som pekar på att det precis motsatt träningsupplägget är att föredra. Man får helt enkelt välja vem man ska lyssna på och om man inte är elitsatsande så lär man komma en bit på vägen hursomhelst. Jag tror dock inte på "avhållningsdieter" där man ska ta bort grundläggande beståndstdelar av kosten ex. kolhydrater, då jag inte tror att man kan hålla en sådan diet över en längre tid. Det resulterar i jojo-bantning, att man går upp i vikt, skärper sig och anpassar kosten en tid för att sedan lätta på kosthållning och gå upp igen.

Jag fastnade för en blogg i ett par timmar. Den är väldigt ambitiös och en av få bloggar som jag läst som använder sig av vetenskapliga publikationer som referenser på ett strukturerat sätt. Eftersom jag läser det enbart av eget intresse och inte för att få högskolepoäng så behöver jag inte förstå allt, vilket gör det mycket roligare. Mitt eget intresse bestämmer vad jag ska läser mer om och vad som låter krångligt och ointressant.

Träningslära bör avnjutas under frivilliga former. Någonstans så känns det som om jag har hittat hem igen.